Winner

Med ett fantastiskt skarpsinne vaknar jag upp till denna dag, lördagen den nionde oktober. Med orubblig beslutsamhet tar jag mig an dagen. Jag är en vision av samlad Qi i fulländning, när jag med totalt fokus genomför mina morgonritualer. (Som att jag var tvungen att gå över till Aggie och hämta bröd, för att jag spenderade mina sista pengar på att köpa nya byxor till min ex-granne igår). Måste väl erkänna att jag kanske inte har hanterat den här månadens ekonomi så där superbra, men det har också uppstått oförutsedda utgifter på ett sätt som inte känns acceptabelt. Men problem är till för att lösas. Så är det. En kan ju inte vara bäst jämt på precis allt. Så tänker jag.

Med den intellektuella skärpa som jag har idag kan inget gå fel. Grämelse över tidigare dagars dumheter och galenskaper studsar av mig som gummikulor mot pansar. Jag ser min blick i spegeln, och trots ögonens matta glans, de blå ringarna under dem och den åldrande vita hudens linjer – så inser jag att jag idag är som NEO. The One i Matrix-filmerna. Det spelar ingen roll vad andra omkring mig gör och försöker sig på. Utan att jag blir minsta berörd, varken i kropp eller psyke, så viftar jag bort alla angrepp mot min person – observera: även mina egna – som om de vore irriterande flugor.

När jag tänker efter; ja inte sådana där flugor som aldrig ger sig, och som en inte blir av med. Inte heller sådana där stora dyngflugor som låter som reaplan. Inte sådana där flugor som attackerar en om och om igen, som om en vore en glasspinne, och som förföljer en var en än går. Jag tror faktiskt inte ens att Neo skulle kunna vinna mot dem. Nej, vi byter metafor! Jag viftar bort alla angrepp som om de vore… hjärnspöken. Det blev väl bra? Eller nå’t… Ja, typ.

Himmelen försöker sänka mig med sin gråa, molokna uppsyn, men i mitt nästintill upplysta tillstånd sänder jag min strålglans upp mot skyn – och bländar regnmolnen! Så jobbar jag. I totalt samarbete med livets flod och flöde går jag vidare från moment till moment i min fantastiska dag. Den där dagen som är den första på resten av livet och som ska fångas. Det skulle aldrig komma för mig att börja simma motströms, för jag vet precis hur jag ska navigera bland kobbar och skär i min inre mentala skärgårdsmiljö.

Ingen uppgift är för stor för mig denna dag. Inget berg är för högt. Det är inte bara det att jag bestiger topparna, jag flyger över dem. Och ingen kan hindra mig. Sankte Per ler mot mig från sin himmel när jag dyker upp under hans haka och drar honom lekfullt i skägget. Det är jag och kosmos idag, och kärleken till livet är totalt oövervinnerlig. Skydive the day away.

Önskar eder alla en fröjde full lördag out there, where ever you are.

We are all born winners.

(And then you say, how can there be winners, when there are no losers? Ja, sug på den karamellen du – svarar jag då, utan att mena att vara oförskämd. Och utan att ha en aning om vad jag snackar om.)