Semester

Solen kikar fram mellan molnen, och det var inte igår. Inte i förrgår heller, det känns som länge sedan. Dessa strålar är varmt välkomna denna måndag, då jag som vanligt efter ett arbetspass lider av sömnbrist. Fast idag lider jag inte så mycket, för jag har jag en sådan skön känsla inombords; jag har äntligen fått tillsvidareanställning som undersköterska. Det känns så skönt, efter allt jag har gått igenom. Det känns extra bra att jag fixade utbildningen i våras. Jag har jobbat för det här.

För första gången på länge har jag både bostad och arbete som jag trivs med samtidigt. Det känns nästan som semester för mig att få så kallad fast anställning. Och den ska jag fira in med två månaders ledighet – om jag nu får det beviljat. Har ju nästan två års semesterdagar sparade. De säger att det inte ska vara några problem. Semesterdagar är ju till för att användas. Så det blir liksom semester på semester för mig i slutet av detta året. Känner mig så otroligt tacksam över det.

Har jag tur får jag åka till Omberg på Vipassana-retreat i mitten av december. Jag har ansökt, men de åtråvärda platserna på kursen lottas ut. Om jag har tur får jag vara där i tio dagars tystnad och total avskildhet från omvärlden. Då blir det semester på semester på semester, kan en säga. Jag kommer att bli så semestrad att jag tillslut kommer att sväva fram en liten bit ovanför marken när jag går. Av ren och skär inre frid. Men det är lite olika saker som måste klaffa innan dess. Så jag ska väl inte ropa hej innan jag har hoppat över ån, så att säga. Orkar inga fler sådana magplask.

Det är förövrigt en lugn och stillsam dag. Aggie har kommit hem från Göteborg, så jag ska väl ut och flänga lite med henne om några minuter.

Det är måndagen den elfte oktober tjugohundratjugoett. Allt är lugnt och stilla här i basstationen.

Tack för att du tittade in.